Norouz

I fredags var jag på Storan i Göteborg tillsammans med min son. Vi var två av de c:a 10 svenskarna där. Det var nämligen nyårsfirande för bl.a. iranier och kurder. När jag stod utanför teatern och väntade på sonen var jag glad att jag inte var blond, men jag kände mig ändå exotisk i sammanhanget. Det är alltså så man känner sig som invandrare. "Vad gör hon här?" liksom. "Det här är VÅRT ställe!"

Men det var en fantastisk kväll. Jag hade inte riktigt vetat vad jag skulle vänta mig, men jag hade hoppats på nåt som bröt av mot det vanliga. Vidgande av horisonter. Och jag blev inte besviken.

Komikern Özz Nûjen var konferencier, och skämtade vilt med olika folkslags egenheter. "Så här går afghaner/turkar/araber/kurder/iranier." "Så här pratar de." Publiken vred sig av skratt vid parodierna. Det är ett intressant fenomen att invandrare får driva med invandrare, judar får dra judeskämt och handikappade får förlöjliga handikappade. Det är förlösande att bevittna. Äntligen släpper den krampaktiga försiktigheten, tvånget att bete sig politiskt korrekt. De två andra komikerna, Soran Ismail och en ung tjej som hette Melody, drog även de invandrarskämt. Båda häcklade sina gammaldags föräldrar och publiken skrattade igenkännande.

Tre olika band stod för musiken. Gungande rytmer som fanns med i mina drömmar sen på natten. Synd att jag inte förstod vad de sjöng om. Jag fattade inte heller den skånske rapparen, fast han rappade på svenska. Antingen var det dialekten eller också var ljudet dåligt inställt. Men han verkade rolig.

Jag ska gå på fler kulturella evenemang som ger oväntade upplevelser. Ta risker!