Norouz

I fredags var jag på Storan i Göteborg tillsammans med min son. Vi var två av de c:a 10 svenskarna där. Det var nämligen nyårsfirande för bl.a. iranier och kurder. När jag stod utanför teatern och väntade på sonen var jag glad att jag inte var blond, men jag kände mig ändå exotisk i sammanhanget. Det är alltså så man känner sig som invandrare. "Vad gör hon här?" liksom. "Det här är VÅRT ställe!"

Men det var en fantastisk kväll. Jag hade inte riktigt vetat vad jag skulle vänta mig, men jag hade hoppats på nåt som bröt av mot det vanliga. Vidgande av horisonter. Och jag blev inte besviken.

Komikern Özz Nûjen var konferencier, och skämtade vilt med olika folkslags egenheter. "Så här går afghaner/turkar/araber/kurder/iranier." "Så här pratar de." Publiken vred sig av skratt vid parodierna. Det är ett intressant fenomen att invandrare får driva med invandrare, judar får dra judeskämt och handikappade får förlöjliga handikappade. Det är förlösande att bevittna. Äntligen släpper den krampaktiga försiktigheten, tvånget att bete sig politiskt korrekt. De två andra komikerna, Soran Ismail och en ung tjej som hette Melody, drog även de invandrarskämt. Båda häcklade sina gammaldags föräldrar och publiken skrattade igenkännande.

Tre olika band stod för musiken. Gungande rytmer som fanns med i mina drömmar sen på natten. Synd att jag inte förstod vad de sjöng om. Jag fattade inte heller den skånske rapparen, fast han rappade på svenska. Antingen var det dialekten eller också var ljudet dåligt inställt. Men han verkade rolig.

Jag ska gå på fler kulturella evenemang som ger oväntade upplevelser. Ta risker!

Goodbye Bloggy!

Fy fan för Bloggy.

Jag läste om fenomenet mikrobloggande för några veckor sen och blev nyfiken. Skapade ett konto på svenska Bloggy. Kul grej, det där med att bara få skriva några få ord. Hittade snabbt till Annika Lantz blogg, där hon skriver om helt triviala saker på ett oemotståndligt festligt sätt.

Själv hade jag inget särskilt att säga men det är kul att synas därute i alla fall. Tänkte jag. Läste andras inlägg om att de var sömniga och tänkte gå och lägga sig, eller att de skulle laga till en mumsig middag. Noterade att en massa inlägg handlade om andra företeelser på internet, och ofta bara innehöll en länk. Ointressant för det mesta. Men ändå...man tittar in i folks liv en liten stund - vad rör sig i svenskars huvuden just nu?

Döm om min förvåning när jag ramlade in i en diskussion där en person hävdade att det här inte alls var bloggande, utan nåt helt annat. Man skulle nätverka. Vilket jävla utslitet ord. Visserligen finns det hur mycket kändisar och egna företagare som helst som använder Bloggy för att marknadsföra sig, men jag trodde inte att vanliga, dödliga var bannlysta för det.

Så häromdan såg jag en kommentar av nån krönikör i Metro: "Om man är en ointressant människa är det väl höjden av självupptagenhet att blogga om att man ska gå och handla mjölk eller byta sand i kattlådan."

Ursäkta mig? Vem är det som är självupptagen? Menar han förresten att "intressanta" människor får skriva om att de ska handla mjölk, men att andra inte får göra det? Jag är så trött på dessa mediamänniskor (eller är det snarare media-wanna-bes?) som inget hellre önskar än att frottera sig med varandra för att få sin existens bekräftad. Alla bor visst på Södermalm också, har jag hört. Och lägger ner timmar på att få den rätta, slarviga looken...

Jag mår illa.