Allt är stort i USA

På onsdag åker jag till USA. Ja, jag ska åka till New York. Också. Men jag ska även till Kentucky. Vad jag förstått är hela delstaten ett jättelikt exempel på "landsort". Bonnaland. Hillbillies. Inga rekord i "störst och först"-tävlingen.

Man hittar grodor i en swimmingpool och planterar ut dem i ån bakom backen. Snart blir de många och kväker så roligt på kvällarna. Trädgårdsharven står och rostar i det fallfärdiga skjulet i väntan på att man ska ha råd att köpa en ny. Det är inte bråttom. Lycka är ännu en god frukost och lite bollspel med grannens pojkar.

Det kommer förmodligen att bli en ofantlig kontrast att efter fyra dagar på landsbygden i Kentucky flyga till New York. Åtta miljoner invånare trängs med hus som byggts både för att få plats med alla dessa människor och för att imponera genom storlek. Jag har hört att när General Motors och Chrysler tävlade i skyskrapebygge så var den ena byggnaden först högst, men så satte de på en lång spira på den andra och vips så hade de vunnit istället.

Det lustiga är att det är det man som utlänning mest får höra: "I Amerika är allt så stort." Men Manhattan utgör inte hela USA. Det finns en miljard små avkrokar med människor som är mer ödmjuka och förnöjda än den bästa buddist.